En solskenshistoria

Nu är de otroligt länge sedan jag skrev några rader här i bloggen.. men nu så tänkte jag berätta något underbart.

En del av er minns säkert att jag tog hand om en Goldenkille som skulle avlivas för ca13 år sedan, de var en son efter min ”Oscar” som tyvärr började halta vid 4 mån ålder, men tråkigt nog nonchalerade hans förra matte de.. utan tränade hårt och mycket med honom trots detta i flera månader och när hon förstod att hon inte kunde nå stora framgångar på tävling med honom pga hans hälta så var hennes alternativ avlivning, men jag tyckte att denna underbara hund skulle få en andra chans, så med hjälp av uppfödarna köptes han tillbaka, jag var och hämtade honom hos henne när han var 10 månader gammal, och hon var inget berörd av att lämna ifrån sig honom, utan pratade bara om en ny hund hon ville ha

När jag kom hem med honom fick han träffa mina 3 vovvar, de var hans pappa Oscar, hans halvbror

Ramse och så Casper så de blev många vovvar i huset..

Dante, Casper, Oscar och Ramse (sittbilden)

De gick jättebra.. dom var vänner från första dagen

Jag fick en tid hos veterinären för honom, och de visade sig att han hade lösa benbitar i armbågslederna, och dessa hade pga att han inte fick hjälp när han började halta vid 4 mån. ålder utan tränades hårt i stället slitit ner hans brosk, veterinären sa att om han operarats direkt då hade han haft ca 99 % chans att bli helt bra, i hans fall skönk procenten tyvärr till ca 50, och nu vart valet att antingen ge honom en chans med operation eller låta honom somna in.. mitt val blev att ge denna underbara hund en chans, jag visste att jag hade otroligt mycket jobb framför mig med kommande rehab + att jag hade 3 hundar till..

. Dante

Han blev först opererad i sitt sämsta ben, och dom hade gjort en metod så inte längre ben låg mot ben i hans led, han tyckte de jobbigaste efter op. var den hemska tratten, som tur va så vande han sig snabbt och när han var under uppsikt kunde han vara utan.. nu började hans 5 veckors rehab, innan nästa ben skulle operaras, de var 5-10 min rundor i trädgården 5-6 ggr per dag och då skulle han gå sakta med huvudet högt, sen var de böjövningar och massage minst ett par ggr per dag + simträning på djursjukhus en gång i veckan..

.

sen fick han inte slinta eller bus så jag hade honom avskilt från de andra vovvarna med mattor som täckte golven, dock såg han alltid de andra från sin hage, när vi har ute på träningsrundorna fick dom andra vara med också,, veckorna gick och de blev dax för nästa op. de var en jobbig dag, för om inte veterinären tyckte de såg tillräckligt bra ut med de op. benet skulle han inte genomgå en op. till utan då skulle få somna in istället.. de var fruktanvärt att inte veta förrän dom undersökte och röntgat honom.. jag hade ju fäst mig vid denna härliga hund otroligt mycket.. glädjade nog tyckte veterinären att de såg otroligt bra ut, t o m bättre än dom hoppats på ihop med andra op så blev han också kastrerad, för jag hade ett nytt hem till honom om allt gick bra och där skulle han leva ihop med en tik.. denna op gick ännu bättre och nu var jag van vid rehabträning så de flöt på lätt.. och extra lätt eftersom jag nu visste att allt gått bra och jag inte behövde avliva honom.. efter en tid kom hans blivande ägare och hämtade honom.. dom hade hälsat på honom en gång innan också, de var en dag med blandade känslor, tufft att skiljas ifrån honom men också glädjen över att han nu skulle få ett toppenliv där han skulle få mer tid än vad jag hade chansen att ge honom eftersom jag hade 3 hundar till..

Pappa Oscar & Dante

Ramse & Dante (när jag var hundvakt åt honom)

Ramse, Herma, Oscar och Dante (när han var och hälsade på (några år sedan)

Jag har träffat honom några gånger efteråt och även varit hundvakt åt honom, och jag kan säga att han mindes mig verkligen då, blev helst tokig bara han fick se mig

Och kan ni tänka er att han fortfarande är i livet och är otroligt pigg, trots sin dryga 14 år och 3 mån, de glädjer mig så otroligt mycket.. en hund som jag aldrig kommer glömma fast han bara var min i några månader

Lånade bilder av hans matte,, ca 14 år på bilderna

Ha de så bra och var rädda om er

Lisa & grabbarna

Orolig att den ska försvinna..

Hej på er mina vänner,, då ska vi se vad som hänt sedan sist..

Tyvärr har jag ju råkat på en jobbig tandvärk  säger bara.. tur de finns värktabletter som kan lindra lite, måste väl ta ett besök till Tandis, men hinner tyvärr inte de på ett tag nu.. värsta tiden på jobbet för oss just nu.. nä nu ska jag inte gnälla mer.. jag lovar!!

Ja vad har hänt i träningen då, kanske ni undrar

I Måndags var Razmus och jag på 2;a kurstillfället.. vi tränade på ”Sitt under gång” och ”Apporteringen” Razmus tyckte att klubbens gräsmatta var otroligt väldoftande  och flera av dom andra vovvarna på kursen höll med Razmus om detta

Ja trots detta så gick de väldigt bra stundsvis (när dom goda doftfläckarna inte var allt för nära)

Men vi har fortsatt att träna hemma, även fast de varit sparsamt eftersom de inte funnits så mycket ledig tid, Apporteringen älskar Razmus att träna,, och de börjar bli riktigt bra.. de vi måste få bättre är ingången med apporten till mig,, lite fjäskande och flamsande (stolt som en tupp när han bär på apporten) men jag är otroligt glad att han ändå är såååå mjuk i munnen, så inte något minsta tugg (hans pappa Ramse var hela sitt liv också så mjuk i munnen och tuggade aldrig)

När vi tränat färdigt apporteingen för tillfället.. så hade Razmus stenkoll på apportbocken  så den inte försvann, härligt att han gillar den så mycket

Vi lägger också mycket fokus på att träna in FOT positionen så den blir riktigt bra,, tyvärr har han en tendens att ploga ut en del..

Jag tar väldigt gärna emot tips på att få de bättre!!

Sen är de att få till ett riktigt snabbt ligg som vi jobbar med, Razmus har ju inte tränat mycket på ligg överhuvudtaget, men vill få till de bra från början, Ramse lade sig väldigt snabbt, men jag kommer inte ihåg hur jag tränade in de på honom..

Tränade lite på tandem Hopp också,, inte de lättaste att få dom att hoppa samtidigt,, men tillslut så gick de

 

De får bli allt för denna gång,, nu ska jag ut och fixa lite i trädgården.. längtar till att sätta igång med mitt nya trädgårdsland (Byggde de förra våren)

 

Önskar er alla en trevlig helg

Lisa och grabbarna

Förändring under åren..

Jösses!! vart tar tiden vägen,, vips så har en dag rusat förbi, skulle vara toppen om man kunde köpa lite extratid någonstanns

Ja hur som helst så startade Lydnadskursen som jag anmält Razmus och mig till i Måndags,, de är en kurs som har inriktning på Startklass,, så vi kommer träna på alla momenten,, och förhoppningsvis blir vi redo för start på tävling framöver..

För mig har de varit flera förändringar i momenten under åren,, kommer igår att när jag började -94 så fick man t o m stanna och lägga ner hunden på momentet ”Läggande under gång” i klass 1, sen blev de väldigt svåra moment några år senare,, för att för några år sedan bli lite enklare och i dagsläget är de som tur är moment som inte är så stor precition i så de blir skojigare för både hund och förare

På kursen fick vi i Måndags öva på Följsamhet och Hopp,, för Razmus blev de många störningar med helt nytt område, nya människor och hundar,, han tyckte de var mycket intressanta dofter och nyfiken på de mesta,, men efter en liten stund så gick de riktigt bra och han kunde fokusera på matte igen,,

Så nu tränar vi på här hemma,, har inte blivit så mycket av den varan pga all snö som vi haft i vinter.. men nu ska de bli jätteskoj att komma igång på allvar..

Ni som följer oss här i vår träning får jättegärna komma med tips och ideer om vi kör fast i vår träning, och snälla lova att tjata på mig om jag börjar slarva med träningen eller bloggen,,

Nu de senaste dagarna har jag lagt mest fokus på att få till en bra position i FOT momentet och även lite smått tränar på APPORTEN, Razmus är otroligt mjuk i munnen,, blir inte minsta märke i träapporten (tog en helt ny när jag började träna med honom för att kunna se om han skulle börja bli hårdare i munnen,, eller börjar tugga

Blir de bra så här matte!

HOPPET har jag tränat på vid några tillfällen, började med väldigt lågt för han var lite osäker på hur man skulle ta sig över den konstiga saken  men snart fattade han vinken och jag kunde succesivt höja så de blev ett hopp istället för ett kliv,, idag när jag skulle höja en halvplanka till så blev han tveksam, men hoppande snart med lite lotsande och mutor,, när jag tränar Hopp med mina hundar så brukar jag variera höjden ofta, för att dom inte ska bli vana att bara träna på en höjd

Opps!!!!!!!!!!!!! någon har visst höjt

APPORTEN har vi än så länge bara tränat på att bära och gå runt lite med + att han fått sätta sig FOT med den i munnen,, har fungerat bättre än förväntat, vi tränar på i lite lagom tempo.. bättre att ta de lugnt istället för att rusa på för snabbt.. vi har ju ingen brådska

Razmus är en kul hund att träna med,, fartig och samarbetsvillig och han är absolut ingen stressad hund.. så han är väldigt konsentrerad under träningen

Den lilla isbjörnen som bor här, har därimot otroligt svårt att inte stressa upp sig enormt.. så honom kan man bara träna riktigt korta pass för de funkar max 3-4 gånger,, sen är han superstressad och går inte att träna med mer för tillfället, men vi träna lite bara för att han också ska få prova på

Hoppas ni alla haft en bra Fredag den 13:e

Nu blir de inte mer för denna gång,,

Ha de toppenbra nu mina vänner ❤

Lisa & grabbarna

Precis som sin pappa..

Ja då är jag här igen 🙂 tänkte skriva några nya rader..

blir ju inte så tätt emellan inläggen som jag skulle vilja.. men de finns ju faktiskt ett liv utanför Facebook och andra sociala internetsidor 😉

Jösses vad mycket besök jag fick i förra inlägget,, helt otroligt, de glädjer mig jättemycket, hoppas de fortsätter så

Jag har ju tänkt att skriva här i bloggen om Razmus och min träning för eventuellt en start i Startklassen i lydnad framöver, och började skriva lite om de i förra inlägget, eftersom Razmus var helt grön i sin träning så var de att börja helt från början,, vi började med att träna in innebörden av klickern, för den kan vara bra att ha möjlighet att kunna ta till vid vissa tillfällen.. sen började vi med att träna i Fot-positionen (utgångsposition) och även lite ligg,,

Sedan sist har vi tränat mer på Fot-positionen.. vill att den funkar helt innan jag börjar förflyttning framåt..

Sen har vi även tränat mer på ligg,, och han lär sig otroligt fort, och han är lätt att träna med för han vill så gärna jobba och han är inte något stressad utan lugn och fokuserad..

Har även börjat träna på att hålla apporten i munnen,, tog en helt ny för att kunna ha koll om han börjar tugga eller bli hård i munnen.. han har fått sitta med den och även fått gått runt lite med den.. och jag kan bara säga, att han är otroligt mjuk i munnen, tappade den t o m vid ett tillfälle.. inte de minsta lilla märke fanns i apporten efter några träningstillfällen.. han verkar vara lika mjuk i munnen som sin Pappa Ramse alltid var

Inte minsta märke i apporten

 

Razmus är en härlig kille,, och ofta kommer han spontant och tar kontakt med mig,, vi har tränat en del från valpstadiet att han får belöning om han tar ögonkontakt på promenaderna, men efter att vi börjat träna lite på lydnadsmomenten så tar han gärna kontakt närsomhelst.. lille gulleplutten

För er som inte visste de redan..

Så ställdes Razmus på utställningen i Mjölby (SSRK).. de var hans Debut i Öppenklassen,, han fick Exellent,, och vann sedan Öppenklassen med CK,, slutade sedan som 4:e BÄSTA HANE 💖🤗😃 Stort Tack till snälla Lena, som ställde upp och visade min guldklimp så fint  tyvärr är jag ännu inte bra i mitt knä, så kan inte visa honom själv än 😦 men hoppas jag snart kan klara av de..

Razmus med sin CK rosett

 

Razmus 2 år

 

I Måndags var gullplutten Herman  hos veterinären för att han har fått några små utväxer på några ställen i ansiktet, ville kolla upp dom för säkerhetsskull, eftersom jag vet hur hemskt de kan sluta även med små knölar, var tvungen att ge honom lite lugnande (min fasa att behöva söva dom) för att ha en chans att kunna ta prov från knölarna eftersom han var såååå stressad lille stackarn,,

Herman.. väntan på att piggelinsprutan ska börja verka

 

skönt när han var vaken igen,,

Äntligen vaken igen,, Skönt!!!

 

väl hemma sov han länge och ville inte ens ha något att äta.. och då mår inte glupska Herman bra,, för mat ligger väldigt högt på hans favoritlista

veterinären ringde redan i Onsdags och berättade att de var godartade knölar,, Tack och Lov  😃

Så nu blir de inte mer för denna gång,, hoppas ni vill fortsätta följa våra bravader 😃

Ha en riktigt trevlig Helg nu mina vänner

Gullepluttarna

 

Lisa & Grabbarna

 

Tänk så lite som kan glädja så mycket..

Anmälde Razmus till GRK Open Show i Linköping och chansade på att något kunde hjälpa mig att visa honom (mitt jäkla knä krånglar ju tyvärr fortfarande), så igår blev han frisserad och shamponerad och utställningsväskan blev packad..

I morse begav sig Razmus och jag Utställningen,, en alltid lika trevlig utställning 🙂 där man alltid träffar många trevliga hundägare 🙂

De tog en stund innan Razmus skulle visas,, han skulle in i klassen Mid Limit.. jag frågade ringsekreteraren om de var ok om jag visade Razmus och min snälla vän Marita tog honom när han skulle springa,, och de var helt ok,, Toppen 🙂

De kändes så enormt kul att få vara lite aktiv i utställningsringen igen, även om de bara var en liten kort stund,,

Razmus var ensam i sin klass, men fick Hp och väldigt fin kritik 🙂 och ett extra + var att domarens muntliga kritik var bl a att Razmus hade den absolut bästa pälskvalite som man kan ha, perfekt blandning av bra underull med blankt bra täckhår

De blev sedan ingen placering i bästa hane för honom.. men jag är ändå helnöjd med dagen, att kunna delta en del i ringen idag kändes helt fantastisk,, Tänk så lite som kan glädja så mycket 😃   

Jag är så stolt och glad över min lille kille ❤

kände mig så glad och motiverad när jag kom hem,, så jag tränade lite Lydnadsträning med båda grabbarna.. tränade på bra fotposition i stillastående.. så killarna lär sig att själva välja den fotpositionen jag önskar

Önskar er alla en trevlig helg

Lisa & Grabbarna

Nu är vi på G.

Ni blir väl inte chockade nu bara 😉

De var ju inte precis igår som jag skrev här.. som många av er vet så har jag haft ett par väldigt tuffa år, så pga de så har Razmus inte fått knappt någon grundträning alls (tiden och orken har inte funnits där) så de blev absolut inte som jag hade tänkt när jag blev med valp igen,, mina planer var att träna Razmus på specialsök på lägglöss

Jag kan säga att i stort sätt så är han helt grön i allt vad träning innebär

 

Men nu har jag anmält Razmus och mig till en kurs i Lydnad ”Startklass” (startar i April) helt andra Lydnadsmoment emot när jag tränat och tävlat med mina andra vovvar,, men de ska bli kul att komma igång att träna hund igen..

Började med ett litet kort träningspass,, och kan bara säga.. Vilken otroligt härlig hund att träna med, lugn och koncentrerad och samtidigt glad, uppmärksam och pigg på att träna 🙂

 

Jag tränade lite med grund på klickern, Fot-position, sitt och ligg..

När jag bestämde att träningspasset räckte för denna gång,, så kom han och tog kontakt och ville träna mer.. underbart 🙂

Jag kommer skriva om vår träning och ev tävlingar framöver här i bloggen, och självklart kommer jag skriva lite annat om vad hundarna och jag hittar på också.. 🙂

Så ni som vill följa oss får titta in ibland eller prenumerera på min blogg (gratis)

här https://www.bloglovin.com/blogs/goldengrabbarna-2417760

Ha de gott mina vänner ❤

Lisa & grabbarna

Så glad jag blev..

Då var de dags för några rader här igen..

Och så blev de vinter i några dagar, med mycket snö,, som tyvärr snart är borta och har omvandlats till lera och slask på några timmar :O

Igår (8/3) var de 6 månader sedan jag fick de fruktansvärda beskedet att Ramse hade en elak och aggressiv cancer, som också hade spridit sig till lymfkörtlarna i halsen,, dom och tumören opererades bort några dagar efter cancerbeskedet.. han fick cellgift i dropp 3 gånger och har sedan behandlats med tabletter här hemma 3 dagar i veckan,, han har mått väldigt bra hela tiden, men med denna behandling får han ofta åka på kontroller för att kolla hans blodvärden mm med blodprover,, de vita blodkropparna kan gå ner för mycket av behandlingen och lever och njurar kan bli påverkade,, i Måndags var vi på ny kontroll (ca 1 månad sedan sist)

När jag och Ramse sitter och väntar på cancerveterinären i ett rum (glasad väg på ena sidan) så kommer veterinären som opererade hans korsband i Juni-2016, förbi och såg Ramse,, då kommer han in till oss och frågar hur de är med Ramse (han hade fått veta i September att han hade cancer) och klappar om honom och önskade honom lycka till.. Såååå glad jag blir över att han kom ihåg honom och brydde sig om hur han mådde, fast han har massor av andra patienter och de var så länge sedan han opererade Ramse.. även många djurvårdare och dom i receptionen säger ofta hej Ramse och kommer och hälsar lite extra på honom 🙂

Snart kom Ramses veterinär,, hon kände och klämde på honom och lyssnade på hjärta och lungor,, de känns och låter väldigt bra sa hon 🙂

Efter en stund kommer blodprovssvaren,, och de känns härligt när veterinären kommer och säger ”Han har jättefina blodvärden” så han behöver inte kollas igen på ett tag

Ramse har ju också sedan senaste blogginlägget hunnit fylla 12 år för snart 1 ½ månad sedan,, något jag inte trodde jag skulle få uppleva när jag fick de hemska beskedet i September,,

Ramse är otroligt pigg och sprallig,, kan ibland undra vem av dom som är yngst av mina vovvar 😉

tyvärr fick han lite problem med sitt op ben efter att han for iväg i racerfart och var för oförsiktig för ett tag sedan,, så han fick ta de lugnt och jag fick öka på hans promenader och aktivitet succesivt igen + att jag och börjat träna en hel del rehabövningar igen här hemma,, som tur är tycker Ramse de är väldigt kul med rehabträningen fast de är en del ganska svåra övningar för en liten halt gubbe

Nu börjar de närma sig för Razmus röntgen också.. alltid lika nervöst och denna gång lite extra nervöst

                                                                                             RAZMUS

Ha de bra mina vänner

Lisa och grabbarna

 

Min lille kämpe <3

Så.. nu ska jag skriva några rader igen.. Stort Tack till er alla som på något sätt stöttat oss under vårt kämpande.. med gulliga ord, telefonsamtal, sms mm.. de gör de lättare att kämpa ❤

Ni som följt Ramse under detta år vet ju att han haft de enormt kämpigt (och pga detta hans matte också), Men trots allt han genomgått så är han lika pigg, glad och positiv som alltid,, han är en riktig kämpe

I Onsdags hade de gått 3 månader sedan hans cancertumör och lymfkörtlar opererades bort (står om detta i förra inlägget), och varje dag har varit otroligt nervöst och oroligt efter hans cancerbesked.. tycker jag ser konstiga saker på honom både nu och då,, samtidigt vågar jag inte kolla på honom för ingående för då är jag såååå rädd för att hitta något som jag inte vill upptäcka..

Ramse har fått 3 cellgiftsbehandlingar i dropp med 3 veckors mellanrum,, och har mått jättebra hela tiden.. och även hans blodvärden har varit jättebra vid alla provtagningar inför varje behandling,, då kollas bl a hans vita blodkroppar och njurvärden

Ramse och jag går en ca 45-50 minuters promenad varje jag (vill inte gå längre pga hans op ben) i växlande terräng,, och Ramse travar så gått som hela promenadern med matte i släp 😉 och tror ni Ramse är trött sedan,, nejdå,, han vill inte ens gå in utan vill busa i trädgården.. svårt att tro att han varit med om så mycket jobbigt senaste månaderna + att han blir 12 år nästa månad,, jag är sååå otroligt glad för denna underbara vovve

På filmen under är vi snart hemma från vår ca 45 minuterspromenad.. lika pigg ännu (Ramse allstå, inte matte)

Förra veckan var Ramse på återbesök hos veterinären inför cellgift i tabletter som han får hemma 3 dagar i veckan,, och då undersökte veterinären honom och kände på lymfkörtlar och klämde på hans mage, kollade i munnen mm och lyssnade på hjärta och lungor + tog nya blodprov och allt var helt normalt.. veterinär sa att man kan aldrig slappna av när man har en hund i Ramses fall men att hans prognos ser god ut och att de finns förhoppningar om att de inte kommer vara cancern som blir orsaken till hans sista andetag i livet..

Ramse har ju också gått upp lite i vikt,, vilket veterinären sa var kul (självklart inte att han ska bli fet) eftersom många hundar som får cellgifter brukar rasa mycket både i vikt och kroppsligt..

Detta har nog varit de jobbigaste året jag kan minnas,, från början till slut

Jag var själv rejält sjuk första månaderna av året (brukar sällan vara sjuk annars) med en rejäl pencillinkur (flera år sedan senast och då pga hundbett) för att bli bra,, i slutet på Februari avled lilla mormor i lunginflammation 😦 snyft,, i mitten på Maj går Ramses korsband av,, op i början på Juni.. låååång tidskrävande rehab flera månader efteråt,, i början på September kom Ramses cancerbesked,, med nya operationer och eftervård,, 3 veckor efter de första cellgiftsbehandlingen och sedan 2 behandlingar till och flera återbesök,, i början på Oktober avled svärfar 😦 snyft! I November gick min mobil sönder och allt i den är borta (ingen katastrof med jobbigt) Så nu hoppas jag att inget tråkigt mer händer detta år.. Ramse har i alla fall mått jättebra hittills av cellgiftstabletterna som han började med förra veckan

Om man nu ska se något positivt med allt jobbigt med Ramse så är de att jag lärt mig otroligt mycket och rehab och även mycket om vad som är viktigt när ens hund får cancer,, absolut inget socker, cancercellerna livnär sig väldigt bra på snabba kolhydrater,, men har dålig användning för fett, så jag har sedan jag fick veta detta kollat jättenoga så inget han äter innehåller socker och han har fått mycket fet mat istället,, speciellt laxolja och smör,, jag kommer göra allt jag kan för att ge honom största chans att stå emot cancern

Tyvärr känns de jobbigt att mina två andra vovvar inte fått så mycket tid som dom borde,, har börjat träna lite apportering med Razmus och han är väldigt duktig men vi måste träna mer på stadga för han är lite för taggad att hämta,, fast han håller som tur är dummyn fint och mjukt och inget lekande

 

Har en överaskning att berätta för er,, men jag tar de längre fram 😉

Så nu är de dags för promenade..

Ha en riktigt härlig JUL nu alla mina läsare

Lisa & grabbarna

 

Jag tror tyvärr inte att de kommer gå bra.. :(

Så.. då var jag här igen 🙂

Kan berätta lite från förra inlägget.. Östergötlands KK skrev på sin FB sida att alla drabbade skulle skriva ett PM till dom,, vilket jag gjorde, fick då till svar att jag även skulle få ersättning för parkeringsavgiften + att dom hade  bestämt att alla drabbade skulle som plåster på såren få presentkort på gratis anmälan till en utställning nästa år,, jag skulle bara sända dom min adress och kontonummer så skulle dom fixa de.. MEN de är nu flera veckor sedan och ännu har jag inget fått 😦

Ni som följt Ramse i sommar efter hans korsbandsoperation med mycket och lång rehab efter,,

vet ju att när vi med glädje började närma oss dagen då han skulle få vara lös igen,, drabbades av ett hårt slag.. Ramse har fått cancer 😦 😦 😦 Snyft!!

Jag hade en tid på djursjukhuset till honom och samma morgon såg jag av en slump en liten knöl långt under läppen på honom,, såg ut som en fästing :O

jag bad dom då titta på även knölen, och bad dom försöka ta prov på den,, turligt nog fick dom ut lite celler (inte alltid de lyckas sa veterinären) straxt efter håll hjärtat på att hoppa till utav de hemska beskedet jag fick,, De är Malignt sa Veterinären,, NEJ!!! de får inte vara sant sa jag,, tyvärr sa hon.. fick en tid några dagar senare för att operera bort den,, vet. tyckte Ramses lungor skulle röntgas för att se om man såg någon spridning dit,, Tack och lov såg inte veterinären något som tydde på metastaser där.. fast om dom är på micronivå syns dom inte,, men lite positivt att inget syntes i alla fall

Efter detta besked,, bestämde jag att nu skulle Ramse få vara lös igen,, även om jag ingentligen hade tänkt vänta på klartecken från rehab

Onsdagen den 14 September lämnade jag honom för op på morgonen och jag bad veterinären även ta bort en liten liten utväxt som också fanns i munnen,, jag skulle hämta honom kl 14:00 bestämde vi.. strax efter kl 12 ringer de från djursjukhuset :O vågade knappast svara,, tusen tankar hann fara runt i mitt huvud,, Hade han dött i narkosen? hade dom sett att de var så angripet att dom inget mer kunde göra??.. Hon sa att han var vaken efter att dom tagit bort tumörerna i munnen,, men fått rekommendationer om att ta bort även lymfknutorna på halsen när han nu var där för op, för de hade visat sig ett fåtal cancerceller där när dom tagit stickprov,, så veterinären sa att dom skulle söva honom igen och även op bort dom,, stackars lille Ramsegubben,, 2 operationer samma dag 😦

Han var fortfarande groggy när jag hämtade hem honom.. men min tappra lilla vovve bar runt på sina kramisdjur fast han var trött och var opererad på 6 ställen,, Dagen efter var han hur pigg som helst 🙂

Cancerveterinären sa att hans fall ser hoppfullt ut.. för de första tyckte hon att primärtumören var väldigt liten och lyckades opereras bort helt och hållet,, spridningen till lymfknutorna var begynnande och är också bortopererade + att ännu inget syntes på lungröntgen..

Ramse har för 2 veckor sedan fått cellgift i dropp,, och han har mått jättebra,, pigg och sprallig som vanligt, inte visat några biverkningar alls,, så nästa Måndag kommer han få nästa cellgiftsbehandling,, och hoppas han kommer må lika bra efter den gången,,

han fick ta blodprov förra Måndagen för att se hur hans vita blodkroppar låg,, för dom sjunker av behandlingen men måste upp igen efter ca 7-10 dagar,, och tack och lov var Ramses prov bra 🙂

Vi har haft en väldigt jobbig sommar med mycket oro och mycket rehabträning i form av många korta promenader, massage, böjövningar, backträning mm. + tillkommande långa resor till vattentrask minst en gång i veckan efter hans knäoperation.. + några återbesök hos veterinären,, och nu all den hemska oron efter cancerbeskedet och hans nya operationer och cellgiftsbehandling.. han är ju trots allt ingen unghund längre fast han mer liknar de i sitt sätt 😉

Har lärt mig att man aldrig ska planera saker och ting,,

för jag hade helt andra planer för denna sommar, semstern har varit den jobbigaste jag kan minnas,, Hade planer på att hinna med mycket här hemma och även drömt om att skaffa mig en Nyare kamera (har en beg. nu) och i alla fall ett nytt objektiv,, men med alla veterinärbesök, Rehab + långa resor till och från djursjukhus för besök och rehab + mediciner så kommer de nog ta lång tid innan jag har råd med en ny Kamera eller Objektiv..

MEN de absolut viktigaste nu är att min lille Ramsegubbe blir bra igen ❤

Ramse och jag är med i en fototävling där vi kan vinna en 1 årsförbrukning hundmat.. och vi har kämpat för att få röster sedan den 13 September.. och tävlingen slutar nu Torsdagen den 20 Oktober kl. 12:00..

Så SNÄLLA vill ni hjälpa lille RAMSE att vinna Hundmat så skulle vi bli jätteglad och de skulle vara en otrolig hjälp för oss nu när alla pengar har gått åt till hans operationer, Rehab, mediciner och mycket resor,, de går att RÖSTA i går per dag från olika enheter,, som mobil, platta och dator

Tyvärr kommer vi nog inte ha en chans när de närmar sig finalen på Torsdag om vi inte fått in riktigt många röster nu dagarna innan.. vi har kämpat på men åker ofta ner flera placeringar så fort vi inte hinner påminna och hjälp,, så så vi Ramse och jag hoppas på att ni vill hjälpa oss att vinna hundmat.. de 10 som är kvar i toppen på Torsdag kl 12 vinner hundmat 🙂

Bara att klicka in på länken om ni vill HJÄLPA Ramse och mig att vinna lite hundmat,, Stort TACK på förhand

http://hundensdag.royalcanin.se/arets-fototavling/?contestid=598

Lisa & grabbarna

Stor Besvikelse :(

I Lördags begav sig jag och Razmus till Norrköping, Razmus var anmäld till SKK,s Internationella utställning.. Razmus skulle in i ringen som nr 62 och hade 342 som startnummer, jag åkte hemifrån straxt efter kl 9, ville inte lämna Ramse ensam så länge och eftersom Razmus inte skulle bedömmas förrän sent så var de ju ingen panik,, jag var på plats ca halv 11 och då dömdes nr 307, så jag gick och kollade runt lite på området så Razmus fick bekanta sig på området, när jag var tillbaks dömdes nummer 318, fortfarande många kvar innan Razmus skulle bedömmas.. straxt kommer ringsekreteraren och säger att goldenvalparna, (Razmus kullsyster skulle och tävla) redan blivit bedömnda,, men va menar du sa jag,, de är ju ca 20 hundar kvar innan mitt nummer är,, ja men så är de sa hon, så de blir ingen bedömning för er, men ni kan ju gå och klaga sa hon.. Ja absolut kommer jag göra de sa jag,, haffade en funtionär, som sa att jag skulle vända mig till sekretariatet, väl där säger den ena efter den andra att dom inte är ansvariga utan ska höra med någon annan,, dåligt.. jag sa att om inte min hund får vara med och tävla så ska jag ha pengarna för anmälan tillbaks + resekostnad när jag tur och retur har åkt 22 mil helt i onödan,, Nej sa dom, några pengar skulle jag inte få tillbaks, dom sa att dom skickat ut nytt PM där de stod att goldenvalparna skulle dömmas tidigare, jag har inget fått sa jag,, jodå säger dom,, dom fick tillslut ge sig för de fanns inget som tydde på att dom skickat ut nytt PM, dom som fick PM på post hade heller inget nytt fått.. och jag visade mina mail i mobilen till dom så dom såg att jag inget fått,, Är så hemskt besviken på dom, sista chansen för Razmus att vara med i valpklass också

plötsligt säger en av dem att de står på hemsidan,, då sa jag att jag har inte tittat på Hemsidan,, då fick jag ett spydigt svar,, Nu blir jag faktiskt ledsen på dig! Läster du inte Hemsidan när jag som är webba skrivit på den, de var tråkigt att höra.. Dumma svar kunde dom kläcka ur sig, men någon ursäkt fick man inte 😦

Efter en stund så kommer en som säger att vi får anmälningsavgiften tillbaks eller presentkort på anmälan nästa år,, då tar jag pengarna tillbaks sa jag,, jag sa att jag vill ha en bedömning på min hund även om han inte får vara med och tävla,, Nej Nej,, nu har du valt pengarna tillbaks sa hon.. Jösses,, dom har strulat så jag inte fick vara med och tävla och har åkt 22 mil i onödan, då är de väl inte för mycket begärt att åtminstone få en bedömning på min hund.. eftersom domaren ville ge oss en liten muntlig bedömning så blev de tillslut ett par minuter i ringen

Är de någon mer av er som råkat ut för samma sak i Lördags i Norrköping (ÖKK) ?

Så nu har jag skrivit av mig lite 😉

Ha de gott mina vänner

Lisa & grabbarna